Valldemossa

Valldemossa är en mycket vacker by i bergen som skulle ha kunnat vara känt av många olika anledningar. Det som Valldemossa dock är mest berömt för är att Frédéric Chopin och George Sand tillbringade vintern 1838 här.

Real Cartuja de Valldemossa

Chopin, som då var 28 år, var lungsjuk och ville tillbringa tid i Valldemossa på grund av den friska luften. Man känner själv att luften är lätt att andas då man besöker byn. George Sand (pseudonym för Aurore Dudevant), som var Chopins älskarinna, hade sina två barn med sig. Hennes son led av reumatism. De tänkte sig en stärkande vistelse i bergen på Mallorca, men hade tyvärr inte räknat med ovädren som drar fram över Sierra del Norte. Dessutom är Valldemossa kyligt på vintern och man kan tänka sig att det skall ha varit kallt och fuktigt i stencellerna i det gamla klostret Real cartuja de Valldemossa uppe på höjden. De bodde dessutom långt från läkarhjälp.

Utsikt från Real Cartuja de Valldemossa

George Sand stötte sig rejält med Mallorkinerna då hon rökte som en karl och gick klädd i byxor. I boken ”En vinter på Mallorca” kallar hon den inhemska befolkningen för barbarer och tjuvar. Tydligen var vintern i Valldemossa inte en så bra tid för George Sand, men hon skriver dock att Mallorca var den vackraste plats hon sett.

Regndroppspreludiet

Frédéric Chopin var mycket produktiv under sin vistelse i Valldemossa och skrev bland annat ett antal preludier varav ”Regndroppspreludiet” är mest känt. Han skrev också ett antal polonäser och nocturner med mera.

Chopin skriver i ett brev till en vän:

Tänk dig mig här mitt emellan bergen och havet i ett stort övergivet kloster, vars portar är större än någon av Paris garagedörrar. Här råder ett absolut lugn. Man kan ropa högt, men får bara tystnad till svar. Kort sagt, jag skriver till dig från en märklig plats…”

Hösten 1849, blott 39 år gammal, avled Frédéric Chopin.